Nyckelbiotopens diffusa definition

Skogsstyrelsen har efterfrågat synpunkter på sättet att arbeta med nyckelbiotoper, baserat på ett skriftligt underlag inför ett seminarium den 30 november 2017.

Jag föreslår att Skogsstyrelsen förtydligar beskrivningen av vad en nyckelbiotop är som ett första steg i den vidare diskussionen om sättet att arbeta.

Sättet att arbeta för att finna och avgränsa nyckelbiotoper måste utgå från en tydlig bild av vad en nyckelbiotop är.

Jag har trott (naivt) att konceptet var detta:

* Tillräckligt lågt ekonomiskt värde för att bevarande inte skall resa markägarens motstånd eller krav på ersättning.

* Tillräckligt högt bevarandevärde för att markägaren och naturen skal kan enas om att bevarande är en god sak.

Med andra ord, många små fläckar i landskapet som ett frivilligt komplement till andra bevarandeformer. Men så är det inte, har jag förstått.

Men hur är det, då?

Jag har letat på Skogsstyrelsens webbsida efter en officiell definition av begreppet nyckelbiotop utan att riktigt finna någon. (Det är mycket möjligt att jag har gott ett förbiseende.) Det närmaste jag har funnit är en passus i förordet till Skogsstyrelsens handbok för inventering av nyckelbiotoper. Så här står det:

”En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Undantagna är arter med utpräglat landskapsekologiska krav, till exempel många fåglar och större däggdjur. Termen nyckelbiotop är framtagen för att tillämpas i samband med naturvärdesinventeringar i skog. Rödlistade arter är djur, växter och svampar vilka finns upptagna på den så kallade nationella rödlistan av senaste datum (f.n. 2010 års lista).

Begreppet nyckelbiotop och dess definition myntades i oktober 1990. Begreppets innebörd fastställdes av Skogsstyrelsen i november samma år, och beskrevs närmare i en projektplan tryckt 8 februari 1991. För en bredare publik presenterades begreppet i Svensk Botanisk Tidskrift 1992 (vol. 86: sidorna 219–226).”

Denna skrivning är enligt min mening otydlig och därmed svår att förstå.

Man använder först ordet skogsområde och menar då själva nyckelbiotopen. Sedan använder man order skogen och menar då inte längre nyckelbiotopen utan något annat, oklart vad. Sedan sägs att det ”där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter”, utan göra klart om ”där” syftar på nyckelbiotopen eller skogen.

Begreppet ”stor betydelse” definieras inte. Inte heller sägs något om enligt vilka kriteria man avgränsar en nyckelbiotop mot omkringliggande mark. Någon undre eller övre gräns för storleken på en nyckelbiotop anges inte.

Man förstår att förekomsten av rödlistade arter på något sätt spelar roll för bedömningen men inte riktigt på vilken plats – i nyckelbiotopen eller skogen – eller vilka arter – hur många? – eller på vilket sätt. Att arterna ”finns eller kan förväntas finnas” är ju ett tämligen flexibelt kriterium.

Jag tycker därför att Skogsstyrelsen, som ett första steg i den vidare diskussionen om sättet att arbeta, bör förtydliga beskrivningen av vad en nyckelbiotop är.

Tillägg den 4:e december.

En upplysande redogörelse för begreppets ursprung och innebörd finns i Skogsstyrelsens rapport från den första nyckelbiotopsinventeringen

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Africa’s got plans for a Great Green Wall: why the idea needs a rethink

Africa’s Great Green Wall, or more formally The Great Green Wall for the Sahara and the Sahel Initiative, is the intriguing but misleading name of an enormously ambitious and worthwhile initiative to improve life and resilience in the drylands that surround the Sahara.

The idea of a Great Green Wall has come a long way since its inception. Its origin goes back to colonial times. In 1927, the French colonial forester Louis Lavauden coined the word desertification to suggest that deserts are spreading due to deforestation, overgrazing and arid land degradation. In 1952 the English forester Richard St. Barbe Baker suggested that a “green front” in the form of a 50km wide barrier of trees be erected to contain the spreading desert.

Droughts in the Horn of Africa and the Sahel from the 1970s onwards gave wings to the idea, and in 2007 the African Union approved the Great Green Wall Initiative. Many perceived it as a plan to build an almost 8,000km long, 15km wide, wall of trees across the African continent – from Senegal in the west to Djibouti in the east.

Continue reading here.

Originally posted on 18 June 2017 in The Conversation.

Publicerat i In English | Lämna en kommentar

Vad hände med det rationella skogsbruket?

På 1970-talet, när jag började bli intresserad av skogspolitik, var det vanligt att man talade om det rationella skogsbruket. Begreppet framstod som en vetenskapsbaserad nationell nödvändighet och användes flitigt som tillhygge av skogsetablissemanget i polemiken med den växande miljörörelsen. Numera har det dock fallit helt ur modet.

Jag hade stuvat undan begreppet i något avlägset mentalt skrymsle och nära nog glömt bort det när det plötsligt lösgjorde sig och steg fram ur en gammal bok i form av ett omnämnande av Föreningen för elektricitetens rationella användning – FERA.

Så här skriver Vattenfall:

Ett flertal intresseorganisationer inom elsektorn bildade 1927 Föreningen för elektricitetens rationella användning – FERA. FERA:s uppgift var att sprida information – eller propaganda som det då kallades – om elanvändningens fördelar. FERA, som fortfarande är verksamt, producerade mängder med broschyrer, filmer och andra typer av reklammaterial som riktades mot olika typer av kunder. Men för att nå kvinnor, som stod för det mesta av hushållsarbetet, behövdes mer direkt propaganda. FERA anställde därför 1934 två hushållslärarinnor som konsulenter, som höll kurser i elektrisk matlagning över hela Sverige.

Under två årtionden ordnade FERA runt 250 kurser per år med ett 30-tal deltagare i varje. Konsulenterna tog också fram en kokbok, som vid slutet av 1940-talet nådde extremt stora upplagor.

Rationellt bruk ansågs alltså senast år 1927 vara ett progressivt honnörsbegrepp och som sådant levde det vidare i flera decennier.

Det kan dock inte ha varit skogsbruket som myntade begreppet. På den tiden var det ju fortfarande blädning och entreprenadsystem som gällde. Det skulle dröja ett decennium innan arbetsstudieverksamheten inleddes med skapandet av SDA och VSA, och ytterligare ett drygt decennium innan Erik Höjer med sitt bekanta cirkulär 1950:1 gav startskottet för det ”moderna”, ”rationella” skogsbruket.

Skogsbruket var alltså sent ute. Begreppet måste ha varit starkt positivt värdeladdat och okontroversiellt när det infördes. Den sena starten bidrog dock till att värderingsklimatet hann springa om skogsbruket. Det rationella skogsbruket hade som begrepp passerat bäst-före datum redan innan det slutade användas.

Men när slutade man tala om det rationella skogsbruket? Jag tog mig en titt på skogsvårdsorganisationens instruktioner.

År 1995 fanns begreppet med.

Förordning (1995:1335) med instruktion för Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna
13 § Skogsvårdsstyrelsen skall särskilt [..]
2. bedriva rådgivning och lämna information i syfte att främja ett rationellt skogsbruk och en biologisk mångfald,

År 2005 fanns begreppet ännu med.

Förordning (2005:1160) med instruktion för Skogsstyrelsen

2 § Skogsstyrelsen skall […]

10. bedriva rådgivning samt informera om landets skogar och skogsbruk i syfte att främja ett rationellt skogsbruk och biologisk mångfald

Men år 2009 hade det försvunnit, ersatt med än hänvisning till gällande skogspolitiska mål.

Förordning (2009:1393) med instruktion för Skogsstyrelsen

Uppgifter

1 § Skogsstyrelsen är förvaltningsmyndighet för frågor om skogsbruket och har till uppgift att verka för att landets skogar sköts på ett sådant sätt att de skogspolitiska mål som beslutats av riksdagen kan uppnås. Myndighetens lokala förankring är viktig.

Förändringen speglar en förändring i samhällsklimatet. Det gamla rationalitetsbegreppet hade så att säga målen inbyggda, kanske för att de ansågs självklara, kanske för att det ansågs självklart att de skulle definieras av den tekniska expertisen.

I den nya skrivningen är målen i stället tydligt särhållna och placerade på Riksdagens bord. Skogsstyrelsen förväntas vara rationell i hur den verkar för att uppnå dessa mål men själva begreppet rationalitet har fallit bort, förmodligen för att det förlorat sin positiva värdeladdning.

Allt detta är naturligtvis bara spekulationer. Det var spännande att inse att det rationella skogsbruket som begrepp var en del av ett sammanhang som var långt större och tidigare än skogen. Jag hoppas att någon skogs- eller idéhistoriker tar upp frågan på riktigt. Kanske i en uppsats i nästa årsbok från Skogshistoriska sällskapet?

Publicerat i Skog, träd och landskap | Lämna en kommentar

Är FSC skadligt för skogen?

Hur är det egentligen med FSC?

Om man enbart lyssnar på kritikerna kan man lätt få uppfattningen att FSC – Forest Stewardship Council – är till skada för skogen. Greenpeace har lämnat de nationella FSC-organisationerna och klamrar sig endast med knapp nöd kvar i det internationella FSC. Och det saknas heller inte andra kritiker.

Inte ens FSC själv är nöjd.

Inför arbetet på FSCs nya strategi – jag tror det var på våren 2015 – blev jag inbjuden till ett informellt seminarium med tunga intressenter i FSC. Den uttalade uppgiften var att skrämma slag på de närvarande genom att tala om ny teknik. Därigenom, var tanken, skulle FSC bli mera tekniskt ambitiöst i sin nya strategi.

Jag tog i så att jag storknade. Jag visade ytterst intima satellitbilder på träd – man kunde nära nog urskilja enstaka grenar. Jag skrämde med gräsrotsobservationer och växande tillgång till kameratelefoner och Internet. Jag hotade med genetiska markörer och fiberanalys. Jag demonstrerade kraften i att låta folk över hela världen tolka satellitbilder och drämde slutligen till med sociala media. Risken var överhängande, menade jag, att FSCs rigida strukturer skulle rämna inför den nya teknikens tryck, ungefär som när ett troll spricker i solsken.

När jag avslutade mitt anförande var jag ganska nöjd. Där fick de allt se, tänkte jag, och förväntade mig en rejäl utskällning.

Men därav blev intet.

Ingen blev arg och ingen blev rädd. Folk nickade samförstånd. En bekymrad diskussion följde, som dock nog mest slamrade i dörrar som redan var öppna. Jag insåg att FSC inte är en självbelåten skara som skrytsamt slår sig för bröstet, utan snarare en grupp ödmjuka och luttrade människor som så gott de kan försöker civilisera världens bruk av sina skogar.

För att tala med Strindberg: jag gick ut som en flinta för att söka stål men kände att jag huggit i trä. Min respekt för FSC ökade markant, i samma grad som min förståelse ökade för dess problem och dess medlemmar.

Det är sant att FSC har problem, i alla fall i förhållande till sina höga ambitioner och dito förväntningar. Det är sant, som Greenpeace påpekar, att urskogen avverkas inom FSC-certifierade brukningsenheter i Ryssland och Centralafrika. Det är sant att FSCs transaktionskostnad är hög och att dess standarder är oläsliga för vanliga skogsbrukare. Listan kan göras längre. Mycket av kritiken är sann och den motsägs heller inte av FSC.

Varför skall man då alls bry sig om FSC? Vore det inte bättre att lägga ner eländet?

Svaret är ett bestämt nej. FSC bör stärkas, inte läggas ner.

Men varför? – om nu FSC har så stora problem.

  • Därför att FSC påminner om Churchills värdering av demokrati – ett uselt system, vars enda förmildrande drag är att alla alternativ är sämre.
  • Därför att stora delar av världens skogar brukas på ett ovärdigt och förstörande sätt.
  • Därför att stora delar av världens skogar inte ens är skogar längre utan något annat, som i många fall inte motiverar avskogningen.
  • Därför att FSC, trots alla sina brister, är det bästa vi har.

Det är därför som jag nu har blivit medlem av FSC och ser fram emot att delta i mötet med FSCs generalförsamling i mitten av oktober.

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Bloggen flyttar till lasselus.se

Bloggen flyttar återigen!

Den nya adressen, förutsatt att jag kan lura ut det tekniska, är

lasselus.se

Bloggen har ju inte direkt rosat marknaden vid någon tidpunkt under sin tynande tillvaro. Gapet mellan förhoppning (jag vågar inte skriva ambition) och förverkligande har med tiden vuxit till himmelsvida proportioner.

Men så behöver det inte vara!

Kanske, kanske kommer jag att skriva mera på bloggen. Jag hoppas och tror det.

Publicerat i Ditt och datt | Lämna en kommentar

Bloggen flyttar

Sedan årsskiftet är jag chef för den stora och betydelefulla konsultfirman Laestadius Consulting, LLC med säte i mitt hem i Silver Spring, MD, USA.

Bloggen flyttar därför till ny adress, samtidigt som jag har skaffat bättre mjukvara genom att abonnera på blogplattformen Weebly. Den nya adressen är här och nedan:

http://www.laestadiusconsulting.com/lasselus

Tack vare att jag lämnat min anställning på  World Resources Institute (WRI) har jag kunnat ta på mig flera nya jobb:

Den som menar att bloggen har fört en tynande tillvaro har tyvärr rätt. Förhoppningvis kan det nu bli bättre med den saken, när jag lärt mig hantera den nya mjukvaran. Den som lever får se.

Publicerat i Ditt och datt | Lämna en kommentar

Varning för språkpolisvåld!

Så här skriver Dagens Nyheter på sin hemsida:

image

Man får hoppas att Esk använder en metafor och att han i fortsättningen besöker matcherna inkognito. Man kan inte vara nog försiktig med alla dessa våldsamma språkvänner som fylkas på läktarna.

Publicerat i Ditt och datt | 1 kommentar