Nyckelbiotopens diffusa definition

Skogsstyrelsen har efterfrågat synpunkter på sättet att arbeta med nyckelbiotoper, baserat på ett skriftligt underlag inför ett seminarium den 30 november 2017.

Jag föreslår att Skogsstyrelsen förtydligar beskrivningen av vad en nyckelbiotop är som ett första steg i den vidare diskussionen om sättet att arbeta.

Sättet att arbeta för att finna och avgränsa nyckelbiotoper måste utgå från en tydlig bild av vad en nyckelbiotop är.

Jag har trott (naivt) att konceptet var detta:

* Tillräckligt lågt ekonomiskt värde för att bevarande inte skall resa markägarens motstånd eller krav på ersättning.

* Tillräckligt högt bevarandevärde för att markägaren och naturen skal kan enas om att bevarande är en god sak.

Med andra ord, många små fläckar i landskapet som ett frivilligt komplement till andra bevarandeformer. Men så är det inte, har jag förstått.

Men hur är det, då?

Jag har letat på Skogsstyrelsens webbsida efter en officiell definition av begreppet nyckelbiotop utan att riktigt finna någon. (Det är mycket möjligt att jag har gott ett förbiseende.) Det närmaste jag har funnit är en passus i förordet till Skogsstyrelsens handbok för inventering av nyckelbiotoper. Så här står det:

”En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Undantagna är arter med utpräglat landskapsekologiska krav, till exempel många fåglar och större däggdjur. Termen nyckelbiotop är framtagen för att tillämpas i samband med naturvärdesinventeringar i skog. Rödlistade arter är djur, växter och svampar vilka finns upptagna på den så kallade nationella rödlistan av senaste datum (f.n. 2010 års lista).

Begreppet nyckelbiotop och dess definition myntades i oktober 1990. Begreppets innebörd fastställdes av Skogsstyrelsen i november samma år, och beskrevs närmare i en projektplan tryckt 8 februari 1991. För en bredare publik presenterades begreppet i Svensk Botanisk Tidskrift 1992 (vol. 86: sidorna 219–226).”

Denna skrivning är enligt min mening otydlig och därmed svår att förstå.

Man använder först ordet skogsområde och menar då själva nyckelbiotopen. Sedan använder man order skogen och menar då inte längre nyckelbiotopen utan något annat, oklart vad. Sedan sägs att det ”där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter”, utan göra klart om ”där” syftar på nyckelbiotopen eller skogen.

Begreppet ”stor betydelse” definieras inte. Inte heller sägs något om enligt vilka kriteria man avgränsar en nyckelbiotop mot omkringliggande mark. Någon undre eller övre gräns för storleken på en nyckelbiotop anges inte.

Man förstår att förekomsten av rödlistade arter på något sätt spelar roll för bedömningen men inte riktigt på vilken plats – i nyckelbiotopen eller skogen – eller vilka arter – hur många? – eller på vilket sätt. Att arterna ”finns eller kan förväntas finnas” är ju ett tämligen flexibelt kriterium.

Jag tycker därför att Skogsstyrelsen, som ett första steg i den vidare diskussionen om sättet att arbeta, bör förtydliga beskrivningen av vad en nyckelbiotop är.

Tillägg den 4:e december.

En upplysande redogörelse för begreppets ursprung och innebörd finns i Skogsstyrelsens rapport från den första nyckelbiotopsinventeringen

Om Lars Laestadius

Stockholmare från Högdalen. Jägmästare och slavist. Bor sedan 1998 i utkanten av Washington, DC.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Nyckelbiotopens diffusa definition

  1. Dag Lindgren skriver:

    Har du blivit varse en bättre och modernare definition efter ditt inlägg?
    Mot bakgrund av Skogsstyrelsens skogschefs försäkringar om rödlistade arters begränsade betydelse och irritation över påpekandet om att rödlistade arter kan hittas i de flesta skogar http://www.atl.nu/synpunkten/ingen-nytta-med-hetsjakt-pa-nyckelbiotoper/ noterar jag att rödlistade arter tar en stor del av utrymmet för den faktiska definitionen.
    Det går inte att undvika mycket subjektivitet vid upprättandet och utförandet av den ”samlade bedömningen” även om upprepbarheten av bedömningar av olika inventerare blir hög. Och tvärtom kanske det skall vara ”subjektivare” bedömningar i meningen att svårskötbarhet, specifika markägarsynpunkter, speciella faktorer för fastigheten, förekomsten av liknande strukturer i övrigt mm. skall spela roll på ett sätt som inte kan exakt definieras på förhand.

    • Lars Laestadius skriver:

      Inget nytt har uppenbarat sig. Allt jag hört är djupa suckar.

      Man kan fråga sig om en begreppet nyckelbiotop avser den ekologiska eller juridiska statusen hos ett skogsområde. Den officiella definitionen (om den nu är det) säger ingenting om den senare aspekten, som dock är kritisk.

      Kan ett område ges juridisk status av nyckelbiotop utan markägarens frivilliga och på tillräckligt underlag avgivna samtycke?

      Internationellt talas det om FPIC – free prior informed consent. Sättet att arbeta med nyckelbiotoper tycks inte ha utformats med denna princip i åtanke.

  2. Dag Lindgren skriver:

    Du är inte den första som tyckt nyckelbiotoper är ett diffust begrepp https://www.skogen.se/nyheter/debatt-nyckelbiotoper-ett-vagt-begrepp
    Vad är motsvarigheten i andra länder?
    Detta verkar inte vara motsvarighet https://en.wikipedia.org/wiki/Key_Biodiversity_Area

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s